Mer om mig och Corinnas Schipperke

Jag som innehar Corinnas Schipperke heter Agneta Johansson. Jag bor med min man på vår gård Haga, i Väring, strax utanför Skövde. Mitt yrke är lärare i språk och uppfödningen är en liten hobbyuppfödning som bedrivs i hemmiljö. Det brukar bli en till max två kullar per år.

Vi har två utflyttade söner. Vi har även två katter samt ett ständigt varierande antal härliga schippar.

Meriter

Jag är stolt innehavare av Hamiltonplaketten.

Det är kennelklubbens högsta pris för förtjänstfull uppfödning!

Utmärkelsen Hamiltonplaketten delas ut i samband med Svenska Kennelklubbens Kennelfullmäktige vartannat år. Plaketten tilldelas en person/personer som genom "framgångsrikt arbete gagnat hundafveln och härigenom i hög grad främjar klubbens syften”.

För att komma i fråga för Hamiltonplaketten ska mottagaren ha varit aktiv uppfödare under minst 10 år av aktuell ras. Bruks - och jakthundraser ska vara både prov- och exteriörmeriterade. Tyngdpunkten på provmeriterna ska ligga på rasspecifika prov.

Bakgrund

Mitt Första ”hundjobb” hade jag när jag var i 11-12-årsåldern. Varje dag efter skolan gick jag till ett trimningsinstitut som på den tiden fanns i Skövde. Ägarinnan hade labradorer och senare även en afghan. Där sopade jag hundhår, borstade, kammade, badade och rastade hundar.

Ägarinnan ställde även ut sina hundar och då fick jag ibland åka med till utställningarna.

Sommarjobb på kennel med chow-chow, irländsk varghund och pudel var det också under det längre loven. Någon egen hund hade jag ännu inte fått trots ihärdigt tjat och gnat, men jag visste vad det skulle vara för ras redan då – det skulle vara en schipperke!

Så kom äntligen den dagen då mina föräldrar föll till föga och lovade mig att jag skulle få en egen hund, en schipperke, som jag önskat mig så mycket. Förmodligen hade de insett att mitt hundintresse inte var ”övergående”, utan av mer varaktig natur.

Withalas Corinna; som var född 1965, var uppfödd av Karl-Erik Karlsson i Vetlanda.

Hon var efter Ch Ricky och Ch Glee-Boys Mixan III.

Jag kommer ihåg det som igår den enormt långa resan från Skövde ned till uppfödaren. Jag trodde vi aldrig skulle komma fram. Hemresan minns jag inte mycket av, jag hade ju annat att tänka på och den dagen är en av de lyckligaste dagar jag har upplevt. Äntligen en alldeles egen hund, en som bara var min! Vilken lyckokänsla! Allt sedan den dagen har jag haft en eller flera schipperke vid min sida och fortfarande har vi hennes linje kvar i våra Corinnahundar i rakt nedstigande led.

Jag födde också upp New Forest ponnier under 25 års tid, och har ägt två Riesenschnauzerhundar, men nu är det alltså bara schipperke som gäller.